IT-nostalgi – när jag blev av med internet-oskulden

Inspirerad av de nostalgi-blogginlägg som Annika ibland gör, så tänkte jag mig också ge mig på ett nostalgi-inlägg, fast från IT-världen.

Det första inlägget måste ju handla om internet, från den tiden när gemene man inte hade hört ordet och absolut inte hade prövat att surfa. Vi pratar tidigt nittiotal nu!

Redan när jag pluggade var det en del universistet och institutioner som hade uppkoppling, men dessvärre inte där jag var. Det var synd för jag hade nog kunnat hålla kontakten med fler vänner från gymnasietiden om vi hade haft mail-konton.

Men så började jag jobba 1994, och företaget skulle då få internet. Det här var ett IT-bolag och de flesta anställda var män, en hel hoper från KTH och där hade de prövat internet. De var så sugna på att få det, och vi skulle dessutom få en jättebra uppkopplingshastighet. De var super-entusiastiska och jag fick intrycket av att det skulle bli fantastiskt.

Min första tur ut på internet, man var tvungen att ha Mozilla som webbläsaren hette. Sedan skulle man hitta någon bra adress att gå till – ja, alltså det här var före google, och jag tror det var före Altavista också? Men mina manliga kollegor hade tips om bra startsidor. Så jag skrev in adressen, förstod aldrig riktigt varför det skulle stå http://www i början, men det skulle det. Och så tryckte jag på retur-tangenten, och så väntade jag, och väntade, och väntade… Det tog jättelång tid för sidan att laddas, vi pratar minutrar, det fanns ju en bild på den. En liten pixlig bild, och det var den som gjorde det extremt långsamt.

Jag hade förväntat mig något i stil med teve, man byter kanal och vips så ser man något helt annat. Jag var ganska besviken. Dessutom var det svårt att hitta något som intresserade mig på nätet, det var mycket Pamela Andersson, och mycket teknik och givetvis mycket forskning eftersom det från början handlade om att byta forskningsresultat med varandra.

Något som jag i och för sig tyckte var intressant var diskussionsforumen som fanns redan då. En del personer kändes det nästan som att man blev bekant med för att de skrev så många inlägg i så många olika grupper, lite som man idag kan känna att man känner bloggare.

En annan fördel var mailen, denna kära uppfinning. Det gjorde att jag enkelt kunde kommunicera med de (ytterst få) vänner som hade mail, vid vilken tid på dagen som det passade mig att skriva till dem. Plötsligt var vi inte bundna av att båda var tvungna att vara hemma vid sina telefoner vid samma klockslag för att få kontakt. Nej, jag hade inte mobiltelefon vid den tiden!

Surfandet kom sedan sakta insmygande i mitt liv, det började med att jag upptäckte att jag kunde hitta lösningar på jobbproblem på nätet. Sökmotorerna var ju helt fantastiska när de började bli vanliga, Altavista, Yahoo och numera Google. Sedan upptäckte jag en förening för de som hade samma ögonsjukdom som mig RP-föreningen att de hade en hemsida, det här var så tidigt som 1996. Och till sist började det dyka upp seriösa tjänster på nätet, banker och liknande, och bokning av flygbiljetter och CDON, och nyhetssajter. Och resten är historia!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s