100 steg från Bombay till Paris

Vad händer om man kombinerar Lasse Hallström, Oprah Winfrey, Helen Miller och Steven Spielberg och placerar handlingen i Indien och Frankrike och låter den handla om mat och familj? Jo, det blir en ganska mysig film som kan gå hem hos ganska så många. Det här är en måbrafilm (feelgoodfilm) och jag gillar sådana!

Historien är om en indisk familj som driver restaurang i Bombay, men under ett politiskt attentat så dör mamman och pappan bestämmer att familjen ska flytta till Europa. Efter ett kort försök i England (det går inte bra deras grönsaker sjunger inte) så hamnar de till sist i en liten fransk by med en Guide Micheline-restaurang. Mitt emot denna restuarang finns det en restaurang som står övergiven och är till salu. Trots oenighet i familjen köper pappan den och de sätter igång sin verksamhet. Kvinnan som äger restaurangen mitt emot blir genast en fiende, och visst det är en lite klischéartad historia. Men när det är Helen Miller som har en av huvudrollerna och Lasse Hallström som styr bakom kameran så kan det ju inte bli fel.

Det enda som stör mig är som alltid att de pratar ”fel” språk, jag har svårt med filmer som utspelar sig i Frankrike eller Tyskland och där alla pratar engelska. Jag vet inte vad det är, men det är lite som att sitta på en teater där huvudrollsinnehavaren glömt att stänga gylfen, min fantasi räcker inte till för att tänka bort det som felar.

Andra som har skrivit om filmen:
Ritika

RomeoAndJuliet – om boken som ligger bakom filmen

Sura degar och söta smulor – boken

Jordmoren – boken

Tezzo

Endast eböcker – boken

Videosöndag

DN

SvD

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s